Daniel Johansson

Foto: Kristian Pletten @apidura

Jag föddes 1976 och växte upp i småländska Sävsjö. Idrott var en stor del av mitt liv och jag ägnade mig bl.a. åt orientering, längdskidor, fotboll och innebandy. Pappa var cyklist och jag fick en röd Nishiki-racer med 26 tums hjul när jag var 10 år. Jag fastnade inte riktigt för cyklingen men vi cyklade en del som träning.

Under värnplikten svalnade intresset för organiserad träning och så småningom var lusten att träna borta. Jag hade ett ganska långt uppehåll och var inte i någon vidare form. En dag anmälde min kollega Mats oss till klassikern och jag fick en god anledning att ta tag i träningen. Efter klassikern blev det multisport och längre och längre tävlingar. Jag älskade äventyret men tyckte att löpningen och paddlingen var ganska tråkiga moment och längtade bara efter cykelsträckorna. Jag upptäckte långa osupportade cykeltävlingar och läste allt jag kom över om Tour Divide, Transcontinental Race och andra spännande lopp. 

Sedan ballade det ur.

2014 cyklade jag från Stockholm till Motala, körde Vätternrundan och sedan tillbaka till Stockholm. Det blev 85 mil på 40 timmar och jag älskade det.

2015 fick jag en av 200 startplatser till The Transcontinental Race, ett självsupportat lopp genom Europa med start i Belgien och målgång i Istanbul. Jag cyklade 420 mil på 14 dygn och det var en fantastisk resa som förändrade mitt liv. Allt var möjligt och sträckor jag inte vill köra med bil var fullt möjliga att ta sig fram på cykel. Jag var fast ordentligt.

Därefter följde Transatlantic Way Race på Irland och Japanese Odyssey under 2016. Under 2017 var jag tillbaka på startlinjen i Belgien för ännu en upplaga av TCR.  

Tävlingarna är till stor del en mental utmaning och huvudet är viktigare än benen för att komma i mål och göra ett bra resultat. Det mentala spelet tycker jag är otroligt spännande. 

När jag inte cyklar tillbringar jag helst min fritid med min fru och våra två döttrar. Jag arbetar som officer i Försvarsmakten.

Nu satsar jag vidare mot nya utmaningar. 

Foto: Eigo Shimojo
Foto: Eigo Shimojo

2014 cyklade jag från Stockholm till Motala, körde Vätternrundan och sedan tillbaka till Stockholm. Det blev 85 mil på 40 timmar och jag älskade det.

2015 fick jag en av 200 startplatser till The Transcontinental Race, ett självsupportat lopp genom Europa med start i Belgien och målgång i Istanbul. Jag cyklade 420 mil på 14 dygn och det var en fantastisk resa som förändrade mitt liv. Allt var möjligt och sträckor jag inte vill köra med bil var fullt möjliga att ta sig fram på cykel. Jag var fast ordentligt.

Därefter följde Transatlantic Way Race på Irland och Japanese Odyssey under 2016. Under 2017 var jag tillbaka på startlinjen i Belgien för ännu en upplaga av TCR.  

Tävlingarna är till stor del en mental utmaning och huvudet är viktigare än benen för att komma i mål och göra ett bra resultat. Det mentala spelet tycker jag är otroligt spännande. 

När jag inte cyklar tillbringar jag helst min fritid med min fru och våra två döttrar. Jag arbetar som officer i Försvarsmakten.

Nu satsar jag vidare mot nya utmaningar. 

Close Menu